- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
311

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 6. O, forna tiders kvinnor!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.311

att man icke är teolog och eskatolog, och det är man icke
numera.

Alltnog, gumman satt i sin droska med en dräng på
kuskbocken och en lagerpojke på framsätet och åkte till
Bladets redaktion; och solen sken.

Det var marknad i stån, och på sin väg genom gatorna
mötte droskan en elefant, som föreföll mycket nedslagen
och var omgiven av alla stans pojkar, vilka, allvarliga som
likbärare, följde det främmande djuret från hamnen ut till
m arknadsplatsen.

Ifrån landsbygden hade redan en massa bondfolk kommit
in, och de små bondbarnen höllo med fasa och förskräckelse
sina mödrar i kjolarna, medan polisens förgyllda kaskar
glimmade här och var i folkmassan.

Sluskar från Italien gingo omkring och viftade med
mångfärgade gummiballonger, somliga av dem sålde
berömda gipsfigurer och de yngre spelade dragspel.

Marken var full av röda, skära och gröna silkespapper,
och i sitt fönster på Stadshuset stod borgmästarn och rökte
cigarr och tittade på folklivet, skolflickorna gingo
fnittrande i långa rader, och på stadshustaket hamrade och
sjöng en plåtslagare, som helt säkert före midnatt skulle
vara full och insatt i finkan: ty plåtslagarlagen är sådan!

Allt detta såg fru Tyberg, och små hårda vita moln ilade
på himlen och kastade ibland några snabba skuggor över
hennes ögon, varvid allting blev kallt och grått, och ett
ensamt hustak lyste bländande långt uppe i backarna på
Malmen. Och så blev det sol igen.

När droskan kom fram till Bladet, hjälptes fru Tyberg ur
av kusken och lagerpojken, vilken senare dessutom
bogserade henne uppför trapporna, allt under det svetten
lackade på hans panna, dels av ansträngningen och dels av
allt ovett han fick.

Och så ledde han in gumman på redaktionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free