Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 7. Som är ett fågelperspektiv av stån efter drabbningens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.396
"Världens larm, det yra, tomma,
ej besmitta skall vårt Edén,
osedd skall vår kärlek blomma
lik en blåklint, gömd i säden!"
Och efter att ha läst denna lilla för stunden passande
strof av en bland våra stora skalder, reste han sig, skrattande,
och så gick det gamla gardet till stadshusets kafé, där en
man i pomada blåste "Min lilla vrå bland bergen" genom
ett långt mässingshorn; och där, i röken, sorlet och hettan,
firade de fyra vännerna återf innan dets glädje, sedan en
lång äventyrlig tid lyckligen passerats. Ty nu var det bittra
stadsfullmäktigevalet över, nu var Mikael Habstadius och
herr Oldberg avpolletterade, Julia Ecksteins
nykterhetskontroll ett minne att skämta med, äktenskapsfaran i Ester
Ty-bergs person avvärjd; den långa natten ljusnade, allt var
som förr, då dagarna gingo så lätt och ljuvt med
kopparslagare; och så skulle det nu åter bli, medan likt en
ädelstensport ett lysande Delirium hägrade vid horisonten.
Men uppe på Bladets redaktion gick den gamle D. V.
Ertz fram och tillbaka, fram och tillbaka, orubblig och
plikttrogen och som om intet hänt; han hade nattvakten, och
på bordet stod hans obligata lageröl.
Herr Oldberg hade kommit opp för att se över tidningen,
och han stod nu i dörrn med hatten på nacken och alltjämt
i faktorns byxor, grå kavaj och vit rosett, ty så djupt
upptagen hade han varit av dagens händelser, att han glömt, hur
han var klädd. Nu hade han för den gamle Ertz berättat
om de förändringar, som skulle ske, och talet hade
naturligtvis rört sig om Habstadius, vilken herr Oldberg trots allt
försvarat.
— Nej, du Oldberg, sade då gubben, att det här skulle
hända Habstadius, det visste jag nog, det, du! För, som jag
alltid har sagt, en fähund har han vatt, en fähund är han,
och en fähund blir han!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
