Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i jämna, preussiskt strama leder rullade
dyningarna in, och med regelbundna mellanrum
kommo större och mindre, osvikligt som på en
parad. De mindre vågorna hade pastor Norins
stämma, som låg högt i registret, de stora kallade
han för prosten Larsson. Han fann denna lek
barnslig, men den roade honom och han hade också
en annan lek. Den bestod i att under varma
sommardagar, då vattenångorna bildade vita strömoln,
följa deras spel under himlen och än liknade de
valrossen, än skolhuset, än Marianne och det var
oftast Marianne. Men när Marianne upplöstes och
förskingrades av vindarna och förvandlades till en
häst eller hund, kände han saknad tills det kom
en ny Marianne.
Så fördrev han sin sommar och dagarna
förrunno spårlösa; och när han plötsligt fann, att
man var långt inne i augusti, blev han förvånad
— hade sommaren gått? Det hade han inte
märkt... det var väl inte möjligt... Jo, men så
blevo de sista dagarna på hans kobbe desto
dyrbarare och han var aldrig hemma. Majoren
brukade säga, att hemmets golv brände honom under
fötterna.
Tom på yttre händelser hade hans sommar
försvunnit, och han kunde inte minnas en enda
dag mer än de andra. Men ett hade han hela
tiden haft i sina tankar, medan han låg på sin
kobbe och lyssnade till vågorna. Det var bara
en enda sak, en enda situation, men som han aldrig
tröttnade att repetera för sig. Så hade det gått
till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
