- Project Runeberg -  De löjliga familjerna /
222

(1918) [MARC] Author: Harald Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats bredvid rektor Mandell, och nu utvecklade
han en oförskämd drift med den under vars färla
han eljest dagligen stod. Han ledde själv
konversationen och fullkomligt kringsnärjde rektorn
med ett spindelnät av den efterhängsnaste artighet.
Han gjorde sig med ängslan underrättad om
rektorn gillade bordeauxens temperatur, skickade ut
hans tallrik för att få en varmare, diskuterade
frågan om huru ostron helst böra bräckas upp, med
ostran i de djupa skalen eller tvärtom och
utvecklade för sin del den meningen, att man på det
förra sättet fick med mera av den salta smaken,
just detta specifika havsfriska, som herr rektorn ju
visste var ostrans adelsmärke. Kort sagt under
formen av den yttersta artighet talade han om
ämnen, som lågo rektorn mest fjärran av allt. Till
slut kom han in på hästar, och hade déjeuneren
varat litet längre, skulle han troligen ha frågat om
rektorn föredrog brunetter eller blondiner.

När frukosten var överstökad återtogos de
allvarliga förhandlingarna. Hilarius som var vidtalad
höll ett litet anförande, vari han pläderade för
områdena utanför norra tullen, en komedi som
egentligen bara var avsedd för rektor Mandell och
handlanden Lindblom. Adjunkt Söderlund behövde man
inte räkna med, och landshövdingen som var en fast
karaktär skulle naturligtvis som vanligt inte vända
kappan åt något håll förrän han alldeles säkert
visste, vartåt vinden skulle komma att blåsa. Men
Lindblom skulle man sticka i näsan med att en
representant för småfolket talade för platsen
utanför norra tullen. Därigenom skulle alla försök att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lojfamil/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free