Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra affären till en stridsfråga mellan sociala läger
stoppas. Men vad beträffar rektor Mandell var
spegelfäkteriet egentligen alldeles onödigt. Även om
han hade haft reda på kammarherrns och majorens
lilla manöver, skulle han av naturlig läggning och
böjelse anslutit sig till dem, då de representerade
den mening som allt hyggligt folk i staden hyste.
Och rektorn skulle därvidlag ansett sig ha handlat
fullkomligt i enlighet med den strängaste rättvisas
fordringar, och ingenting skulle smärtat honom
mera än misstanken att han icke handlat med den
yttersta samvetsgrannhet. Även rektorn yttrade
sin anslutning till förslaget om kyrkogårdens
förläggande utom norra tullen.
Men då blandade sig diversehandlare Lindblom
i leken:
— Nej, mina herrar, det här går verkligen
för långt. Tror ni inte jag begriper vad saken
gäller; det är bara för att ni vill skinna kommunen
och de små skattebetalarna.
— Min goda herr Lindblom, sade
landshövdingen jag hemställer, om icke dessa — jag antar
oöverlagda — uttryck äro en smula för hårda och
kunde vara i behov av att modifieras.
— Nää, landshövdingen, jag tar inte tebaka
ett enda ord, om han också hundra gånger bjöd
på frukost. Tror han inte jag begriper, att
kammarherrn vill bli av med sina gamla kärr som inte
duger att sätta pantoffler på en gång i den där
dyngan! Ånej, mig lurar ni inte. Då är det ju
logiskt, att herrarna vill lägga kyrkogården där, så att
en skall ligga och ruttna i sur mark med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
