Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sterila läraktigheten. Så det var nu snarare ett
bevis för att han, Herman Holt, verkligen var
något särskilt. Han hade för längesedan insett,
att skolan endast hade usla brunnar för den som
ville ha levande vatten. Och det trodde han sig
ha rättighet att få. Han fann det fullkomligt i sin
ordning att lärarna voro som de voro. Och rektor
Mandell var ju i alla fall hennes far, fast han inte
begrep sig på svenska mer än en gammal stövel...
Skald, det var han ju i alla fall? Ja, var han
egentligen det? Nog hade han skrivit många
dikter, och poesien var hans livs stora och enda
tröst. Vad skulle han egentligen annars tänka på
under timmarna eller eljest då han var sysslolös?
Men var det något med honom? Kunde han bli
en stor sångare, till vilken alla — även
läroverkslärare — lyssnade betagna när han tolkade sitt
hjärtas bottenlösa vemod, besjöng sin älskade? Ty
han skulle alltid ha någon åtrådd och trolös kvinna
som han diktade om det behövde hans musa och
sannolikt skulle det gå så med Marianne. Men
skulle han verkligen bli en stor skald? Stor måste
han ju bli, ty en liten poet som pjollrade om
blommor och småfåglar det ville han inte bli.
Hans poesi skulle ha höga ideal.
Han tog fram några dikter av sina bästa som
han ännu hade kvar och började läsa dem.
Alltefter som han läste blev han mörkare. Vad var
egentligen det här? Var kunde man nu märka
de outsägliga kval, som under brinnande timmar
pressat hjärteblodet ur honom? Tog sig hjärteblodet
så klent ut med så dåliga rim och så platta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
