Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herman!
Om du ändå läte bli att gräla på mig, jag
kan inte hjälpa att jag har så mycket att göra att
jag inte hinner skriva till dig. Vem vet, kanske
passar vi inte för varandra och jag anser för min
del att en förbindelse mellan man och kvinna
måste vara byggd på harmoni, absolut. Du får
inte bli ond på mig, jag tycker ju om dig, men
skriv inte så där och var stygg. Du talar om att
livet är eländigt, ja det kan ju vara, men du som
är ung skall väl ha levnadsmod och det är inte
bra att tänka för mycket. Man skall inte se allting
i svart. Man skall leva sitt liv fullt och helt, och
så där. Hoppsan, där plumpade jag. Om man
bara är glad, så går allting bra!
M.
Herman anklagade med bitterhet sin älskade
för att inte förstå honom. Men han frikände henne
snart. Ty, tänkte han, sådan är nu en gång
kvinnan, och det är bäst att inte söka ändra henne.
Det är lika ljuvt att luta sitt huvud i den älskades
knä och bli smekt av hennes händer, vare sig hon
är ängel eller djävul. Och när hon böjer sig
intill en, vad betyder det då om hon har den
ena eller andra världsåskådningen? Och vad frågar
den som blir kysst efter, om dessa läppar nyss
sagt den största groda i världen?
Även hem skrev Marianne ofta brev. Det
första hon skrev från Stockholm var av följande
lydelse:
Kära föräldrar! Tack så mycket för att ni
har varit så snälla att låta mig komma hit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
