Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andra lycklig och hon, Edelweiss, skulle alltid
med sympati följa det unga paret trots att hon
själv älskade stationsskrivare Lunderberg. Men
den stackars stationsskrivaren förklarade att han
aldrig i tiden skulle bry sig om flickan på
stadshuset. Då skrev Edelweiss till Marianne och
frågade henne hur hon borde göra. Och Marianne
svarade:
Dear Ethel!
Tack för ditt brev. Jag tycker absolut att du
inte bör kasta bort dig till honom. En kvinna
som du är för god till det, och det tycker Gladys
också, jag har talat med henne om saken. Men
jag behöver själv ditt råd. Jag är icke längre säker
på mina känslor för Herman. Eller rättare, jag är
blott alltför säker på att jag inte längre älskar
honom, aldrig har älskat honom. Ja du har gissat
rätt, det är en annan! Jag ser det på dig i
andanom att du har genomskådat mig, jag borde
kanske blygas men det är så. Å, kärleken är något
oerhört, ofattbart, gudomligt, och jag skulle kunna
göra mig alldeles olycklig för hans skull! Men
därom få vi talas vid sedan. Jag kommer snart
hem.
Marianne.
Darling,
svarade Edelweiss, tack för ditt brev. Jag gör nog
som du säger, fast det inte är att kasta bort sig,
men jag har ingen rätt att tränga mig emellan
honom och henne. Kanske är det henne han
innerst riktigt älskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
