Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag beslöt att dock i Herrans Damn fortsätta den väg,
jag börjat. När jag nu kört ett stycke till, for
slutligen hästen ned uti djup snö, ända midt pä
sidorna, ocb förmådde icke komma vidare derur. Då måste
jag gä fram och se till, huru den saken skulle kunna
bjelpas. Jag fann nu, att vägen här alldeles tagit
grind eller dorr Öfver fogeln och klämma honom till
marken. Det förra kallas brand, det sednare flaka).
Nu hade jag brander på tvänne gångstigar, som på
något afstånd sinsimellan utgingo från landsvägen
och parallelt sträckte sig inåt skogen, tilldess do
småningom förlorade sig. Jag plägade alltid gå den
ena af dem fram och så tåga tvärs öfver till den
an-dra samt gå honom tillbaka, för att knnna vittja
dem båda för samma besvär. Men det hände sig en
gäng, att jag på denna tvärfärd icke kom fram till den
väg, jag sökte, ntan afståndet blef för långt. Jag
råkade under gåendet en gammal flaka vid en myr?
•tack och undrade, hvilken som satt ut en sådan i
villande skogen samt icke på gångstig. Jag gick
och skyndade allt mer och mer. Slutligen kom jag
till en gångstig; men det var densamma, hvarifrån
jag utgått, och jag igenkände ganska väl den sista
branden, emedan en myckenhet dun lig der eftereu
hjerpe, som antingen sluppit eller blifvit borttagen
af något rofdjur. Jag gick åstad för andra gången,
kom åter till flakan vid myrstacken och så slutligen
åter till branden med de kringspridda dunen. Jag
förnyade försöket tredje gången, alldeles mod samma
eifeet. Fjerde gången tog jag till märke några
strÖ-moln på himmelen, på det jag nu vidare icke måtte
som haren springa rundt omkring efter ett och
«amma spår, och då kom jag ändtligen fram till den
rätta gångstigen. Iläraf kunde jag se, huru svårt
det var, att hålla rätt kosa i skogen, nur man blif*
vit villaen gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
