Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt slät, utan stenar, utan berg och sjöar, så att man
kunde komma fram öfverallt dansande. Från vaggan
till grafven ville hon dansa fram i smala tunnsulade
sidenskor.
Men ryktet är ej mycket barmhertigt mot de unga
kvinnorna.
Då dessa gäster komma till Borg och spisa middag,
bruka herrarne efter måltiden gå in i grefvens rum för
att sofva och röka, de gamla damerna bruka sjunka ned
i salongens länstolar och luta sina ärevördiga hufvuden
mot den höga karmen, men grefvinnan och Anna Stjärnhök
gå in i det blå kabinettet och utbyta ändlösa förtroenden
med hvarandra.
Söndagen efter den, då Anna Stjärnhök hemtade Ulrika
Dillner tillbaka till Berga, sitta de åter där.
Ingen på jorden är olyckligare än den unga flickan.
All hennes munterhet är gången, och borta är det glada
trots, som hon satte mot allt och alla, som ville komma
henne för nära.
Allt som hände henne på hemvägen, har för hennes
medvetande sjunkit ned i den skymning, ur hvilken det
framtrollades; hon har ej ett enda klart intryck kvar.
Jo ett, som förgiftar hennes själ.
»Om det nu inte var Gud, som gjorde det,» brukar
hon hviska för sig själf, »om det nu inte var Gud, som
sände vargarna!»
Hon begär tecken; hon begär under. Hon spanar
kring himmel och jord. Men hon ser intet finger
sträckas ur skyn för att utpeka hennes väg. Inga stoder af
töcken och ljus gå före henne.
Då hon nu sitter midt emot grefvinnan i det lilla blå
kabinettet, falla hennes blickar på en liten bukett af
blåsippor, som grefvinnan håller i sin hvita hand. Som en
blixt slår det henne, att hon vet, hvar de sipporna vuxit,
att hon vet hvem som plockat dem.
Hon behöfver ej fråga. Hvar i hela trakten växer
det blåsippor redan i början af april utom i björkhagen,
som ligger på strandsluttningen vid Ekeby.
Hon stirrar och stirrar på de små, blå stjärnorna,
dessa lyckliga, som ega allas hjärtan, dessa små profeter,
som, sköna själfva, också omstrålas af glansen af allt skönt,
som de bebåda, af allt skönt, som komma skall. Allt
efter som hon betraktar dem, börjar hennes själ genljuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
