Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Storstrejkstankens utveckling, af Karl Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den liberala pressen, hvilken gick i väntande dagar på resultatet
af det sista stora petitionstiggeriet, som uppbringade öfver 300,000
namnunderskrifter, och som fick till svar, att kungen — kunde intet
göra för rösträtten. Detta svar blef en driffjäder till en ännu mera
intensiv storstrejkspropaganda. I sitt tal ute vid Lilljans inför 10,000
personer yttrade Branting bl. a.: ... Petitionen har gjort vårt partis
taktik den största tjänsten genom att klart och tydligt visa att endast
en väg återstår att gå......Tanken på storstrejk måste därför ut i
allt vidare kretsar, då det nu är det enda fullt verksamma medlet
som återstår ....
I de resolutioner, som antogos å mötena i olika delar af landet,
yrkades på utredning om de yrkesgrupper, som förnämligast skulle gå
ut i strejk. Härmed hade frågan nått längre än till framkastandet af
ett oklart projekt. Detta konstaterades än ytterligare å
distriktskongressen 1898, hvilken uttalade sig för samarbete mellan styrelserna för
storstrejkens snara realiserande. Här profeterade hr Robert Ågren:
, . . Skall något vinnas måste det bli en masstrejk omfattande minst
100,000 arbetare, men dessa måste bereda sig på att underhålla sig
Sjelfva . . .» Det var en talare, som af Å. begärde att han skulle
pruta af till en fjerdedel, fingo vi 25 å 30,000, så kunde vi känna oss
nöjda. Och långt öfver detta antal sträckte sig nog icke kongressens
beräkningar.
Så komma vi in på det stora öfverlöpareåret 1901, då alla
demokratiskt tänkande voro splittrade och de flesta kastade sig i
armarne på militarismen, förrådande folkets sak genom att hängifva
sig åt löftespolitikens intetsägande snacker. Framläggandet af en
effektiv rösträttsreform var odisputabel och det kan icke förnekas att
Malmökonferensens 1901 uttalande egentligen mer var ett hot, för att
bringa regeringen till eftertanke, trots att kongressen uttalade att
rösträttsfrågan icke blir löst med mindre än den allm., lika och direkta
rösträtten är genomförd.
Partistyrelsen erhöll emellertid i uppdrag att på alla sätt göra
propaganda för saken samt fick åtskilliga praktiska beslut att realisera.
Efter denna konferens samlades den stora skandinaviska
arbetarekongressen i Kobenhavn. Ur Brantings tal därstädes meddela vi
följande. »Nu har den svenska arbetareklassen genom sina ombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
