Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’509
hus skulle framdeles bli en större värdshusrörelse eller
möjligtvis mindre lugna oeh ordentliga hyresgäster, så
kunde deraf mången förargelse yppa sig genom så
talrika fönsteröppningar åt kyrkogården jemte Sveriges
ryktbaraste och rikaste tempel. Han anförde jemväl, det
kyrkolagen stadgade, att ingen skall bygga så nära intill
någon kyrka, att hon deraf kan sättas i fara och
äfventyr för eldsvåda, och att detta lagrum upplifvas i sednare
författningar48). Berörda sträckmur, som skulle till
nybyggnaden begagnas, låg icke fullt 76 fot från kyrkans
södra gafvelmur. Han erinrade, att denna gafvelmur
hade en stor glugg, och att elden af ett ansenligt hus
under en häftig brand med sydlig storm kunde lätt
antända helgedomen. Oaktadt dessa och flere andra skäl
ansåg domkyrkorådel ägarinnan vara berättigad att
uppföra ifrågaställda nybyggnad49). Vi böra härvid erinra,
att domkyrkorådets ordinarie ordförande var såsom
riksdagsombud frånvarande.
Brunius ansåg sig till följe af sin befattning vid
domkyrkan vara förpligtad att för landshöfding- och
bi-skopsembetena anmäla denna angelägenhet och inlemna
alla dithörande handlingar. Till följe deraf utställdes
dessa handlingar till afgifvande af förklaringar. Kort
derpå försåldes gården, hvari den nye ägaren ärnade att
inrätta ett bryggeri. Brunius, som ansåg gården bli med
en dylik inrättning ej mindre eldfarlig än med ett stort
boningshus, androg för domkyrkorådet, att full anledning
vore till väckande af bördsanspråk. Härtill kom det
vigtiga skäl, att kyrkan till akademien afstått en betydlig
del af sin materialplats, och att hennes
stenhuggarverk-stad hade för litet utrymme och mindre passande
belägenhet, och att, i händelse den ifrågavarande gården
bördades och de skröpliga husen deri undanröjdes, en
närbelägen lokal för dessa behof kunde der erhållas.
Domkyrkorådet fattade på denna framställning enhälligt
48) Sv. Kyrkolag kap. 26 §. 9 och Kongl, resolution på presterskapets
besvär den 22 Oktober 1725 §. 9 samt Kongl, instruktion den 12 April
1815 mom. 13. 49) Domkyrkorådets protokoll 5 den 3 December 1850.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
