Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Ung konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
aflägsna sig från naturen. Våra förfäder lefde
endast för att äta, dricka, sofva, slås, fortplanta
sig och dö. De åto frukter eller djurens och
hvarandras råa kött, drucko flodernas vatten,
sofvo i grottor, slogos med stenar eller
trädgrenar och fortplantade sig som djur. Vi
tilllaga vår föda på allehanda konstiga sätt, berusa
oss med på kemisk väg framstälda vätskor, ha
lagt bort att slås och mörda med annat än ord
eller också mörda vi i stor stil efter alla
konstens och vetenskapens regler, och kärleken har
för de mest utvecklade en mera psykisk än
fysisk mening. Har icke t. o. m. en stor författare
på fullt allvar velat alldeles eliminera bort den
fysiska kärleken ur människolifvet. Har icke den
djärfva hypotesen om individuel kroppslig
odödlighet framkastats? Det var tankar, som flögo
genom min hjärna, när jag satt och ^led»
framför Willumsens dukar och hörde kälkborgarnes
hånskratt och begabberier rundt omkring mig.
Jag kom att tänka på Zolas skildring i L/Oeuvre
af friluftskolans första offentliga tvekamp med
den då herskande smaken. Då hette Willumsen
Claude, det var kanske hela skilnaden. Här
liksom där växte skrattet som en stigande flod
från afdelning till afdelning, tills det kulminerade
framför den mest typiske mästarens verk. *Och
kvickheterna yrde här tätare än annorstädes;
man begrep ingenting, tyckte, att det var
vanvettigt, fånigt, så att man kunde skratta sig sjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
