Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Ur en hypokonders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
störd af ett par gulsparfvars sorgsna kvitter eller
snöns knarrande. Hvar har man en sådan
förnimmelse af jordens drifvande växtkraft som en
ljum junidag, då man nästan kan se, huru
sädes-stråna förlänga sig? — Här stå gamla bekanta:
Dipsacus med sitt taggiga hufvud och Cichorium
med sina ljusblåa blomfat. Där ser jag Sundet
som likt en »stålglänsande eggt> afslutar landet
åt vester. Men dissekera icke stämningen,
upptag den endast i dag, återseendets dag!
Midsommar 1890.
Det var en af dessa ljumma sommarkvällar,
då luften är full af tusen vällukter, af höets
kumarin och sädens utdunstning, af blommors
skiftande doft, då hela naturen liksom tyckes ha
insvept sig i mjuk hvila, för att tidigt vakna
upp till ett friskt pulserande sommarlif. Endast
några insekter äro ännu vakna: högt uppe i
trädkronorna fira myggen sitt bröllop under
luftiga danser och surrande gny. En ensam
tordyf-vel brummar fram genom luften, stöter mot en
trädstam och ligger nu hjälplös på ryggen,
kraf-lande att komma upp igen.
Juli 1890.
Jag sammanträffade åter i dag med min
ungdomsväninna. Vi gjorde en promenad ut öfver
slätten under samtal om naturnjutning. Jag
befann mig i en exalterad beundringsstämning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
