Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Ur en hypokonders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
försökte med all min själsenergi att fa henne i
samma känslonivå.
»Så frisk man känner sig här, omgifven af
detta kraftiga lif, det är som växte man själf,
när man ser dessa böljande, frodiga sädesfält,
som om man badade sin själ ren från alla osunda
tankar, alla orena begär i detta haf af grönska.»
»Jag vet inte, jag känner det icke på samma
sätt som du, jag tycker, det är vackert med dessa
rutor af olika färg, den blågröna hafren och den
hvitgula rågen, det ljusgröna kornet med sina
sidenreflexer och det knubbiga, mörkgrönskiga
hvetet; men jag känner icke en sådan
sammansmältning med, ett sådant uppgående i denna
natur som du. Jag kan icke känna en sådan
beundran för det vanliga, det alldagliga, det som
man när som helst ser, jag behöfver något mera
sällsynt, ett stormande haf, ett vildt
klipplandskap, en väldig skog, för att känna mig hänförd.:*
»Du är mera fattig än jag; jag behöfver
endast en grön gräsmatta, en buskdunge, ja en
sandgrop, för att erfara naturnjutning.»
»Icke mera fattig, men sund än du. Jag ser
på det, som omger mig, med likgiltighetens slöa
blick eller egnar det åtminstone inte något vidare
intresse och sparar min beundran för det mera
sällan inträffande.»
»Men känner du aldrig ett behof att hela
de sår, som människor tillfoga dig, genom att så
att säga kasta dig i armarne på naturen.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
