Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidforss - Om kärleken, döden och det eviga lifvet jemte några ord om fullkomligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
enformigt, om man så vill. De ega ingen far,
ingen mor, ingen kärlek, intet kön, men de ega
det eviga lifvet.
Så har protozoernas lif runnit fram från den
dag, då lifvets första gnista tändes och så skall
det fortfara tills kölden en dag kommer att dräpa
lifvet på vår jord. Men från de odödlige okönade
protozoerna har under tidernas lopp grenat ut
sig metazoernas, de dödliga könsdjurens stora
stam, hvars högsta telning nutidsmenniskan
utgör. Samma underbara spel af krafter, som ur
nebulosans enformiga töcken frambragt solar och
månar och som en gång på hafsbottnen tände
lifvets första gnista har ur protozoernas
ensar-tade rike alstrat den öfriga skapelsen i dess
mångfald och fullkomlighet. När det gäller ett
solsystems bildning kalla vi de skapande
krafterna gravitation, när det gäller lifvets uppkomst,
kalla vi dem fysiska och kemiska krafter, och
när det gäller den organiska skapelsens
fullkom-ning, heta de kärlek och död.
Dock, helt och hållet hemfallna åt
förgängelsen äro metazoerna icke. Äfven i dem finnes
ett något, som icke skall dö, men det är icke
själen, icke anden, icke hvad rätt du tänkt och
hvad skönt du drömt. Det är den embryonala
substansen.
Blomman som trampas ned vid vägkanten,
dagsländan som födes om morgonen och är död
om kvällen, och menniskan, som mest af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
