Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Själaringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
slägtingar, men Hans Ringare, som kommit ned
från tornet och anslutit sig till
begrafnings-gästerna, var af annan tanke. »Var det inte det
jag sa, de der bräderna mumlade han.––––
Då kyrkoherden efter väl förrättadt arbete
kom hem, slog han sig ned vid sitt
expeditionsbord,
»Hvad jag - är trött efter de många
förrättningar, jag haft i dag! Räck mig Dödsboken,
som står på hyllan, Maria!» sade han med slapp
stämma till sin fru.. Kyrkoherden öppnade
Dödsboken och satte ett litet + efter Ola Mjölnares
namn.
»Seså ja,» sade han, »nu skall åtminstone
inte den mannen göra mig mera besvär.»
»Hvem vet», svarade frun, »det fins många
menniskor, som göra mera buller af sig efter
döden än i lifvet.»
»Inte den sortens folk men har du mid-
dagen färdig, Mari lilla:, genmälte kyrkoherden
i Grytinge.
Tidigt en söndagsmorgon ett år derefter
steg solen upp på molnfri himmel. Det nyslagna
höet, som låg på mo på klöfvervångarne,
doftade friskt i den svala morgonluften, som
in-söps med öppna lungor af Hans Ringare och
hans son, hvilka mejade hö på kyrkogården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
