Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Sjölander - Nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Öfver vida vatten, öfver blomstrande länder
tråda drömmarne sin vingade dans. De ila ut i
det hissnande framtida blå, ända dit ut, där de
stanna ovissa och spörjande och deras sträckande
flock slokar vingarne i slö vanmakt. Af trotsig
kärlek byggas skimrande luftslott.
Månskensnätter locka till sönderslitande,
själs-upprifvande melankoli . . .
I vissa stunder kunde lian ligga i hannes
knä, svag som en sjukling i de vansinnigas hem
och tigga om en smekning, hviskande ord om
evig hvila, evig sömn, evig död och förbannande
lifvets intighet. Då kände hon sig så underligt
beklämd och tårarne vällde ohäjdadt fram ur
hannes ögon.
1 de ljusa stunderna var han stolt och
lifs-spänstigt glad, fylld af diktardrömmarnas unga,
segervissa jubel. Då frambröt hånet öfver allt
det lurnpna, snedvridna, innehållstomma, som rör
sig på de vulgära hvardagligheternas,
plebejsjälar-nes klafbundna nivå. Hon kunde väl stundom
rygga tillbaka för det glödande hat, hvilket
böljade som underström under hans ord, då han
bröt stafven öfver banaliteterna, men å andra sidan
kände hon sig genomilas af en hänförelsens
jubelrysning, när han upprullade glänsande
panoramor från framtidens ljusa underland. Då
strålade hannes ögon. i exaltationens ljus, ty där låg
trollmakt i hans ord . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
