Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n8
Utan hem och utan vif,
ifrån fränder fjerran,
utan tro på Herran,
för jag plantans tomma lif.
Sol går upp och sol går ned,
stjernor tindra, blekna.
Trött jag är, vid allting led,
kan för intet vekna.
Dock ett skymningsögonblick
blir jag vek till sinnes.
Jul det är. Jag minnes
tyst min moders varma blick.
Hennes ögon längese’n
lyckt sig uti döden.
Öfver mina skumma öden
faller dock från dem ett sken.
Har bland stjernor själen hem?
Emot stjernor ser jag,
och om lycka ber jag
länge — men Ull hvem?
Der min gata slutar reser sig vid
horizon-ten ett stort skepp: det är vid hamnen min gata
slutar. Och då jag går der neråt, förefaller det
mig som jag skulle gå rakt in i solnedgången, den
underliga, hvitgula solnedgången, mot hvilken det
stora skeppet med sina skelétterade, svarta ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
