Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Hallström: Carncola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
sig vacklande, och gick några steg fram mot
lampan. Hennes tanke var spänd till yrsel, hon sjöng
sakta till musiken, som ännu dansade och lockade
på afstånd, hon bröt af med halft obegripliga ord,
och hennes händer lyfte sig mot bröstet, darrande
och hvita, och löste spännet med den röda stenen,
— som en bloddroppe glänste den i fallet.
— Jag tror på undret, tror på undret —
hennes röst var späd som en klang af tunt glas, hon
vek undan klädningen från sin vackra böjda hals,
vek undan den från bröstet och blickade nedåt,"
som om hon väntat att se något onämnbart
oändligt befriande, så stelnade hennes anlete plötsligt,’
stelnade i ödslig förtviflan, med ögonen
fjerrskå-dande och djupa af den djupaste sorg.
— Se, sade hon — och Raymon såg, såg
någonting förfärande, frätande — se hvad jag bärl
Raymon kände sitt hufvud tomt, tomt som
djupet under hans fötter, sorg, fasa, oändlig
bitterhet och en qväljande känsla af vämjelse kom honom
att svindla, men han hörde dock, huf’’ hon
fortsatte.
— Jag såg; det komma för flera år sedan, jag
har vaggat döden fantn, jag haT velat kasta
honom, fly honom, jag har bedt till Gud om
under, jag har sökt glömma det1 derute, jag har
lekt, jag har skrattat. Det bet sig" allt djupare in;
jemnt kände, jemnt såg jag det; Jag älskade’dig;
älskar dig ännu, jag trodde, jag visste’inte, jag
kände det’ som ett under nyss, Gud är kärleken/’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
