Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Den stora dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fem minuter senare hade ångaren försvunnit
i de fräsande vågorna.
»Ja», sade presidenten, »vet ni, mr Sanderford.
Jag har trott på saken ända till detta ögonblick.
Men nu tror jag ej längre – ty det är
ju helt enkelt komplett otänkbart, att detta stora
skepp alldeles av sig själv skall kunna höja sig.»
»Och dock, herr president, skall det göra det.
Men vi få nog vänta någon tid.»
»Jag tror det ej förrän jag ser det», svarade presidenten.
George drog sig tillbaka.
Nästa ögonblick stod den sorgklädda kvinnan vid hans sida.
»Jag ville blott säga dig en sak, George», viskade
hon, och det var Ethels röst, »att misslyckas
du, så har du mig hel och hållen – Och jag vet
att du misslyckas. Och då äro vi jämnspelta
– det begriper jag. Jag har spelat i liv – du
i skepp och pengar. Du har blivit rik och
oberoende på kuppen – jag vet, att du satt undan
minst en miljon dollars på olika banker – där
ser du George, min själ förstår och beundrar
din – och nu, när jag förstått att du är likadan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
