- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
47

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hjärnans såkallade organer, så bör den visst få
heta vetenskap och därjämte bliva av stor social
betydelse. Man kan då undersöka de nyfödda
barnens huvudskålar och — därest resultatet utfaller
mindre fördelaktigt — med gott samvete hänga
ungarna, långt innan de hunnit begå de brott som
förtjäna galgen. Att samhället därvid skall vinna
ofantligt, ligger i öppen dager.

Dödskallen lades tillbaka på sin plats, och vi
begåvo oss till en annan kungagrav.

Här, sade klockaren, ligger Sune Sijk, väl icke
en kung, men en herre av kungasläkt och förmäld
med en kungadotter, prinsessan Helena. Denna,
som av sin fader, Sverker den unge, var insatt till
nunna här i klostret, bortrövades därifrån på ett
mycket eget sätt. Sune och hans följeslagare,
klädda i vita kläder, infunno sig en morgon vid
klosterporten, klappade på och sade sig vara änglar,
nedkomna från himlen, för att dithämta den
fromma systern Helena. Portvakterskan, som var en
enfaldig människa — hon kunde ej skilja mellan
änglar och bänglar — släppte dem in; varefter de
genast anammade prinsessan, redo med henne sin
kos och förde henne, icke just till himlen, men till
ett ställe, måhända likaså saligt, nämligen
brudgemaket.

När klockaren slutat, yttrade jag: den här
historien förtjänar att poetiskt behandlas.

Den har verkligen så blivit, sade klockaren. Vi
hava därom en gammal folkvisa, vari det säges, att
varendaste nunna stod med utsträckt hals, tittade
efter den bortilande systern och suckade:

"Give Gud Fader i himmelrik
att en ängel toge så mig —
medan man sover allena!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free