Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vägen gick förbi Brunneby vackra herrgård och
park, där jag stannade ett par ögonblick för att
betrakta träden. Kors! mumlade jag, vad de hava
blivit stora och lövrika sedan min skoltid, då jag
första gången såg dem. Och vad jag själv, tillade
jag med en suck, har sedan dess blivit stor och
avlövad! ... En stund därefter hade jag hunnit
till grinden vid ett torp, som heter Blåsvädret —
torp och människor heta rätt underligt ibland —
och där hörde jag ett buller på något avstånd
bakom mig. Då jag tittade mig om, blev jag varse
en enbetsvagn, varuti satt någonting grått, som vid
närmare påseende befanns vara en bonde och —
vid ännu närmare påseende — en bonde, som jag
personligen kände. Det förstås av sig självt, att jag
öppnade grinden för honom och hälsade.
Bonden hälsade igen och sade: så att herr
magistern är ute och spatserar. — Han var för artig
till att säga: går. —
Ja, sade jag.
Vart gäller resan? frågade han sedan.
Till Malfors, fader nämndeman, svarade jag.
Dit ärnar jag mig också, sade han. Mor skall
ha ostgänge i övermorgon och behöver mjöl till
kringlor och vofflor. Därför åker jag nu till
Malfors kvarn med några nypor vete.
Lycksam resa, sade jag.
Åh, sade bonden, efter vi ärna oss till samma
ställe, kunna vi ju göra sällskap. Var så god och
åk med mig!
Vid dessa ord makade han sig till vänster i
sätet. Då höllo tårarna på att komma mig i
ögonen: jag var hart nära att gråta av glädje, då jag
såg att här i provinsen fanns någon behållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
