Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mars 24.
Helena Vought synes mig verkligare än någon
lefvande människa och är den enda jag har att tala
vid. Natt och dag äro vi tillsammans och jag
upphör aldrig att jämföra våra öden, eller liksom väga
dem mot hvarandra.
»Du har det lättare än jag,» säger jag henne.
»Du har dina barn och kan aldrig känna dig rätt
ensam och öfvergifven. Men jag är fri, och hvad
skulle du inte vilja gifva till för att vara det? Paul
är inte heller bunden och det måtte vara ljufligt
att veta. Säkerligen hakar du dig fast vid
tillvaron? Får den kanske kär? För mig är det
omöjligt.»
Den där fröken, som står i Billströms
blomsterhandel och bor på andra sidan förstugan, har tagit
sig för att hälsa — och jag hälsar igen.
Sent en kväll gjorde hon sig ärende med att
komma in och rådfråga mig om en hatt. »Fröken
Holte har alltid så stiliga hattar,» sade hon och bad
att få veta hvar jag köper dem.
Inte behöfde hon ha reda på att jag gör dem
själf och så drog jag till med en modehandel pä
Västerlånggatan, där jag köpt tillbehör och stulit
idéer. Ärendet var i alla fall intet annat än att
göra sig bekant och titta efter hur jag har det.
Är det då omöjligt att få vara i fred?
Naturligtvis fick hon syn på Leo — jag har
inga andra taflor — och ville veta hvad det var för
11. — Fågel Fenix.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
