Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från röksalong, hytter och korridorer. Så smög tyst
naden sig öfver oceanångaren, som stampade och
slingrade sig fram genom vågorna.
Mistlurens upprepade varningssignaler hade
kommit passagerarna att spritta upp ur sömnen.
Långsamt likt insekten, som känner sig för med
tentaklerna, sträfvade Kondoren framåt. Minut efter
minut utstötte den elektriska ånghvisslan sitt hemska
vrålande.
Inga rusade upp och fick på sig morgonrocken.
Så kastade hon af den och klädde sig helt och hållet.
Men händerna skälfde och allt gick bakvändt, ty
mistsirenen hade knappast tystnat förr än den åter
lät höra sig, och dess utdragna ihåliga stämma isade
hennes blod.
Under den saktade farten fingo vågorna också
större makt öfver den prick i oceanen, som försökte
trotsa dess makt. Aldrig hade fartyget krängt och
stampat som nu eller haft så svårt att taga sig
fram.
»Är fröken uppe?» frågade Tore utanför
hyttdörren och hans stämma dref undan räddhågan.
»Uppe och klädd,» svarade hon raskt.
»Låt oss då vara tillsammans!»
De gingo ut på det våta, slippriga
promenaddäcket och fram till barriären.
Det var tydligt att det var i dagningen, ty
rymden var ej längre svart utan gulhvit. Men så
kompakt att man ej såg en handsbredd framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
