Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågor regnade öfver henne.
»Minskas vattnet? Kan man se att det minskas?
Blir båten läns?»
Och hon svarade tvärt emot hvad hon såg, ett
modigt hoppfullt, »ja vissti» Och medan hon
arbetade för lifvet blef det henne på en gång så kärt, att
hon tyckte sig vilja offra allt för att få behålla det.
Mörkret gick öfver från svart till grått. Borta
vid synranden skymtade en blek ljusning och en
lättnadens suck skälfde på alla läppar.
Nya oförsökta krafter togo i vid årorna. Men
Tore satt kvar och Inga öste som förut.
Plötsligt upphörde hon med arbetet.
»Nu! Medan mörkret döljer mig,» sade hon
sig och slet upp klänningslifvet.
Nästa ögonblick slukade hafvet
dagboksanteckningarna och genom hennes frigjorda själ strömmade
aningen om en omätlig lycka.
Mörkret flydde. Kring vattencirkelns djupa blå
smög sig rymden som en rosengördel och inom
synhåll trädde en låg, sandig, af en djup bukt
genomskuren strandremsa.
Årorna hvilade och alla händer knäpptes för att
nästa sekund taga i med förnyad styrka.
Räddningen var nära. Men en blick på vattnet i
båten sade att den kom i sista stunden.
Den vattentyngda farkosten sköt dubbel fart.
Öskar, händer, hattar, skodon voro i bruk för att
länsa den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
