- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
229

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Regina teg.

»Jag viste förut, att ni inte gjort det», återtog
Laura föraktligt. »Då vill jag också säga er, att ni
misstagit er. Jag blir icke hans hustru! Jag har
sagt er det förut, och hyste ni ringaste
barmhertig-het, hade ni skonat mig från att behöfva upprepa det.»

»Han lider», sade Regina och lyfte sina
rödkan-tade, matta ögon med ett bedjande uttryck till Laura.

»Han kan inte lida så som jag . . . han är inte
ensam, han», svarade Laura sorgset.

»Men han älskar mig inte längre», inföll Regina,
och tårarne föllo stora och tunga från hennes ögon.

»Det gör mig ondt om er», svarade Laura med
mildare röst; »men jag kan inte hjelpa er ... jag
är sådan ni gjort mig.»

»Det är ändå inte det värsta, att jag mist hans
kärlek», återtog Regina. »Han . . . lefver inte så
ordentligt som förut.»

Det kostade henne synbarligen en förfärlig
ansträngning att säga dessa ord.

»Jag är rädd, att han kan blifva en rUmlare»,
fortsatte hon, »och jag var så stolt öfver honom. Han
har varit borta flere dagar ibland ... jag vet ej
hvar.»

Laura sänkte sitt hufvud, liksom lade sig
smärtan nedtyngande derpå; men i nästa ögonblick
kommo andra tankar. Hon tänkte på fadern också, och
hennes ögon blixtrade af föraktfull vrede, hennes
läppar skälfde, då hon svarade:

»Är det då mannen ensamt förbehållet att vara
så svag? Hvarför skall han ej kunna bära sorgen
utan att gå under? Vi qvinnor måste det, ingen
tänker på annat.»

»Om du återvände med mig, om du blef hans
hustru, skulle jag återvinna hans kärlek, och han
vore räddad!» suckade Regina.

»Och jag?» sade Laura skarpt. »Tror ni, att ;jag
blefve lycklig på detta sätt? Tror. ni det är så jag
skänker mig till någon man? Och han, hur skulle
han få det mellan oss båda? Vårt sinnelag är oför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free