Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon böjde sitt hufvud ; det var sona om hon kant
hans blickar, och hon vågade hvarken röra sig eller
se upp.
Orkestern spelade ouverturen till
Midsommar-nattsdrömmen. Hon viste huru han älskade denna
musik, och hon tyckte sig liksom buren på tonvågor
ila honom till mötes.
Så böljade stycket. En glänsande dialog, skarp,
träffande, men egendomlig och något dunkel. Först»
akten föreföll lång. Det var endast en exposé, men
den var för omständlig, tyckte man.
Några applåder hördes, men de voro matta.
Det var Laura omöjligt att tänka på stycket;
hvarje minut tänkte hon endast på, hvad han skulle
känna och hvad publiken skulle tycka.
Andra akten slog mera an. Der voro scener af
gripande skönhet, och ett ögonblick gick en susning
genom salongen lik den, då vinden böjer gräs och
blommor till marken. Det var menniskornas hjertan,
som voro träffade. Då slog Laura upp sina ögon,
liksom hoppades hon att möta hans.
Efter denna akt var bifallet lifligt.
»Blir sista akten ännu bättre än den här, är det
ett utomordentligt stycke», sade kritici sins emellan.
Men till denna akt voro sparade alla de bittraste
sanningarna och häftigaste utfallen mot missbruk,
lumpenhet och fördomar. Här var sagdt allt, hvad
ett ungdomligt öfversvallande sinne kan säga i
obetänksam ifver att reformera verlden. Här hade också
styckets hjeltinna sina bästa scener, och på henne
berodde allt.
Laura kunde knappt sitta stilla på sin plats.
Huru illa, huru skamlöst illa hon gjorde sin sak!
Hon förderfvade allt sammans. Det hjelpte ej, att
Ketler ansträngde sig till det yttersta. Hon,
fanbä-rerskan för de nya idéerna, förstod ej sjelf hvad hon
sade, och hur skulle då åhörarne förstå det? I stället
för att vara sublim, som hon bort, blef hon platt;
de stora, djerfva tankarne kommo ej till sin rätt, och
den idealiskt ädla karakteren blef nästan löjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
