Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg en sådan sorgens patos i stämman, att
han led mera däraf än af själfva orden.
Ett ögonblick stod hon skälfvande af rörelse,
väntande på ett ord från honom kanske. Men han
stod tyst med sänkt hufvud och sammanpressade
läppar.
Då gick hon, så böjd och stapplande, att han
måste tänka sig fastbunden vid marken liksom i
drömmen för att inte springa fram och stöda henne.
I själfva dörren stannade hon,, grep tag i
dörrposten för att inte falla, vände sig om och gaf honom
en sista blick, ur hvilken vreden var borta, men
sorgen trädde fram, ohöljd som hos den, för hvilken
ett lifshopp brister.
När hon var borta, sträckte han ofrivilligt ut
sina armar, liksom för att hålla henne kvar.
Rolf hade intet minne af hvilka omvägar han
tagit för att komma hem till sig utan att möta
någon, han behöfde utbyta ord eller hälsningar med.
Det första han gjorde efter hemkomsten var att
sätta en papperslapp utanpå dörren, på hvilken stod
att läsa: »mottagningarna inställda tills vidare».
Men när han handlade så, var det ej efter mogen
öfverläggning, utan mera i följd af ingifvelse,
pressande tvång och önskan att gifva sig själf rådrum.
Att någon förändring måste ske, visste han utan
att ha klargjort för sig själf, hvaruti den skulle bestå.
Det var, som hade hela universum med allt
hvad däruti fanns plötsligt sjunkit i värde, eller som
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
