Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stunder funnos också, då hans stora kärlek
liksom drog henne till sig. Större kunde hon aldrig
fä, det visste hon. Och då lutade hon sig intill
honom och grät — bara grät — utan ett ord till
förklaring. Inte frågade han heller, endast torkade
hennes tårar så varligt som en mor skulle ha gjort det.
Då hände, att hon vaknade upp till medvetande
om hur illa hon burit sig åt, och att den sorg, hon
läste i hans ögon, blef henne en plåga och en
sam-vetstagg.
Något annat sätt att godtgöra visste hon inte
än att upphöra med gråten, le mot honom och börja
småprata om allt lustigt och obetydligt, hon kunde
finna pä. Och han lyssnade, som vore det all
världens visdom, och strålade upp i lycka.
Men när han gick, kände hon en stor lättnad
och en lika stor tomhet.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
