Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blev trångt och stimmigt därnere i källaren
och nästan svart av all röken.
Michalowa bjöd till bords och anvisade var och
en plats efter rang och förmögenhet. Hedersplatsen
på väggbänken fick Balcerek, f. d. fogde och
syskonbarn till den salig döde, närmast honom sattes den
skallige, tjocke klockarn och de övriga där dem
vederborde. Kvinnfolken blevo anvisade bänken på
andra sidan bordet.
Enligt gammal sed trädde sedan klockarn upp
och höll ett åminnelsetal så hjärtegripande att alla
satte till att gråta, fast ingen begrep mycket av det.
Sedan lästes en samfälld bön för den hädangångnes
själ, och så grep man sig an med mat och dryck.
Michalowa och Tereska passade upp och sågo
vaksamt till att alla fingo vad de skulle ha.
Ömsom sjöngs gudliga sånger, ömsom åts och
dracks det. Glasen höjdes ofta, fast tyst, och
rösterna blevo allt gråtmildare, ansiktena purprades
och de bekymmeromvärvda sinnena ruvade över
människans lott. Och det med skäl, sannerligen, ett
sådant förskräckligt krig, så mycken ödeläggelse,
byn i ruiner, åkrarna för fäfot, döden lurande vid
vart steg, sorg och elände i var stuga. Mer än en
bland kvinnfolken göt bittra tårar vid minnet av alla
förluster och skadegörelser, och mer än en bland
karlarna rynkade bistert pannan, slog näven i
bordet och svor förbannelse över alla rövare och
mördare i krigsmannakläder.
Folket började larma och brusa som en skog i
häftigt stormväder, och snart kunde inte ett ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
