Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urskiljas, för alla talade på en gång, klagade för
varann och utgöto sig över svårigheter och
bekymmer av alla slag.
Tid efter annan riste väggarna av kanondundret,
och tiggarn vid spisen, gamle halte Pietr, drog
litanian för den salig döde allt jämmersammare
och allt gällare, medan han längtansfullt vädrade
efter brännvinet. Men ingen gav akt på honom, och
gubben tog till att gorma åt hundar och barn som
trängdes i den öppna dörren.
Inte ens Jasieks frånvaro lade man märke till, så
hade pratet kommit i gång. Modern, helt upptagen
av trugande, gråt och granngummor, hade totalt
glömt bort honom. Och pojken visade sig inte.
Han satt i källarn i apelgården, nu i krigstid
förvandlad till stall och ladugård. Han satt där och
sörjde far sin, och så ofta hans öra nåddes av
sorlet bortifrån stugan svällde hans hjärta av
stolthet över att faderns minne blev så värdigt firat,
men samtidigt växte hans förbittring och vrede
mot modern.
— Hans vördighet bjöd mig på snus och talte
med mig som med en vuxen karl, och själve
godsherrn respektera mig, tänkte han bittert. Men mor
hon frågar inte efter mig ett enda dugg.
Han kände sig djupt förorättad, där han satt och
väntade förgäves.
Alltemellanåt tittade Tereska in till honom och
berättade i flygande hast hur det var därborta:
hur de drack och åt och sjöng och vad de talade
om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
