Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligt tro, att denna gamla fana
har varit hans.
ASTOLF
besinnar sig.
I hennes skygd, min vän,
blef månget möte mellan mig och honom
beramadt, när med mig, som barn, en tid
han uppehöll sig här i detta land.
Fornforskare han var och födde upp mig
till samma smak för kämpars minnesmärken.
VÄGVISAREN.
Så! — Ni har varit här förut? -— Jo, jo! —
Xi talar derföre vårt språk så väl,
ja, nästan som jag sjelf; blott, med förlof,
än litet grand med främmande accent,
och — här och der — ett gammalmodigt uttryck.
Det ger sig lätt med några dagars öfning. —
Här alltså, nådig’ herre, som ni vet,
till höger ha vi Astolf Unges grafchor;
och skenet ifrån altarkronan fäller
just lagom in på alla vårdarne.
Han uppläser dörrarne.
Si så, mylord, stig in!
ASTOLF.
Hu! Hvad det gnisslar,
doft slamrande, det gamla gallerverket!
VÄGVISAREN
skrattande.
1 tre århundraden ej dessa gångjern
fått smörja sig en enda gång; derför
det kostar på dem nu, att konversera.
Men, hvarför stannar ni? Stig in! Stig in!
ASTOLF
inträder häftigt och griper honom i bröstet.
Skall jag dig följa i min egen graf,
du bleke dödman, grina ej så styggt!
Det kan ännu bli spörsmål om, hvem här
står lefvande: du — eller jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
