Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Framåt!» Den lösen äfven väl är hennes;
men hennes »fram», det leder uppåt blott;
och hennes väg, som på sin klarhet kännes,
evärdligt går, från sant till skönt och godt.
Ehvar hon vistas, skönja höga, låga
med brodersblick, hvarandras dygd och brist;
hvad rätt jag gör? blir hvarjes första fråga;
hvad rätt jag har? derpå han tänker sist.
MOPSUS,
afbrytande.
Han gör väl så f—n heller. Nej, ni är ohjelplig.
Uff, hvilken bedröflig psalmodi! Men ni är ju ock
ett gammalt skrälle, en af romantik genombyrd
ante-diluvian. Jag öfverlemnar er för alltid åt edra
himmelska tråkigheter.
Han går.
ALFRED.
En kräfstinn lurk. Hvad han såg löjlig ut!
FLORIO,
sätter sig på en bänk utanför sitt hus.
Naturen stundom roar sig att teckna
vrångbilder, som, fast knappast sannolika,
ändock i menskohvimlet gå omkring
helt ögonskenligt, och med stolta later.
Så denne pöbelns hjelte: lefva tycks han;
men främling är han för allt verkligt lif.
ALFEED.
Glöm honom, fosterfar! Nu är det vår,
och lärkorna oss bjuda bättre sällskap.
FLOEIO.
Rätt. — Gack och säg din mor, hur ljuflig nu
är dagens, vårens, lifvets nya ungdom!
Ensam.
De fält, som kastat nyss sitt snödok af,
det ljus, som snart skall locka gräsen opp,
jag ser dem ej; dock hör jag lärkans drill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
