Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årtusenden man skänker mig att gråta:
men ej en blink, som löser mig till stoft!
Och dock — liaf tack omätligt stränga mor!
C- O
En sällhct än du gaf -—- och den är stor.
Hur många hvarf af dag och natt försvunno,
förrn tårar fram ur dessa ögon runno!
När deras källa ändtligen sprang opp,
hur het, från hjertat, qvälldc då dess lopp !
Men snart, som ström, hon speglade tillbaka
en änglabild, ur mera lugnadt svall —
dig, trogna miune! — Evigt Astolfs maka
med dig allcn till sällskap lefva skall.
Hör! Mina tärnor nalkas re’n. Min sorg,
som snart i djupet störtar ö och borg,
skall vid sitt öde dem likväl ej fästa:
.mitt sista värf jag gör för deras bästa.
Hos mig till bostad finge de — en graf;
jag skickar dem till menskojorden af.
Jag förutser, hvad der de skola lida:
men hellre än hos mig i mörker blott,
de tröga seklernas fulländning bida,
må de bland menskor dela mensklig lott!
Hon uppreglar dörrarna för sina nymfer, som inträda.
Välkomna, systrar! Nu, för sista gången,
välkomna till er drottning — talen ej!
Förlorad möda talet är, som sången;
på begges bön är enda svaret: nej! —
Der borta, inom kistan af kristallen,
allt, hvad mig återstår, J skåden ju;
men innan öfver mig min borg är fallen,
förnimmen, om jag älskar cr ännu!
Vår syskonring, af glans och fröjd berusad,
förgät, hvartill vår makt oss gifven var.
Jag uraktlåt, blott i mig sjelf’ förtjusad,
de andras lott, dem jorden fängslat har.
Blott i de ringaste af mina krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
