Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obilligt tecknade karrikatyrer, utgångna från en politisk
tendens, hvilken man fann ensidig (måhända just derföre,
att den icke var det). Hvad det första beträffar, så
borde man likväl kunna erinra sig — äldre dithörande
företeelser att förtiga — de sydamerikanska republikerna,
den napolitanska fristaten af 1820 m. fl., för att redan
då finna, hvilken karrikatyr-tecknerska sjelfva historien är.
Numera, efter hvad man under åren 1848 och de
nästföljande fått i de flesta europeiska länder upplefva, torde
man hunnit öfvertyga sig någorlunda allmänt, att ingen
poesi, vore hon ock den mest aristophaniska, mäktar
uppfinna någonting så karrikatyrartadt, så parodiskt, som icke
blifvit i både lära och handling, omätligen öfverträffadt
af verkligheten. Hvad åter det senare angår, eller
påståendet om den politiska och ensidiga tendensen, så
skulle, i fall denna tillvitelse vore grundad, skalden kunna
åberopa Thorilds ord, att »republikernas vanvett nu är,
hvad monarkiernas var förr, tidens största onda» [1]. Nu
förhåller sig dock så, att ingen dylik polemik varit åsyftad.
T sakens (planens) natur låg helt enkelt, att det oskick,
hvartill Astolfs fädernerike hade förfallit under hans
trehundraåriga frånvaro, måste visa sig i en skepnad, som
vore, å ena sidan den modernaste i afseende på det
angifna tidsafståndet, och å andra sidan den för en f. d.
konung allramest motbjudande, helst när denne konung
sjelf var en man af sant »liberala» tänkesätt och afsigter.
Om samhällsformerna i och för sig sjelfva må vi väl
hoppas, att den tid är i antåg, då man allmänneligen
inser, huru mycket mindre vigt det ligger på formen såsom
form, än på den anda, hvaraf den lifvas och användes.
Icke blott om estetiska, äfven om politiska former gäller
den bekanta satsen: Tous les genres sont bons, hors le
genre ennuyeux; välförståendes, att man vid ennuyeux
fäster betydelsen af någonting, som är tråkigt på samma
gång genom sin ihålighet och sin anspråksfullhet. Och
sådan var hos Astolfs folk den republikanism, i hvilken
det, från en råhet med ärlighet, godsinthet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
