Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Sverige präglades den politiska stämningen av att en svensk
DC-3 skjutits ned av sovjetiskt flyg över Östersjön den 13 juni
och av att Stockholms rådhusrätt den 16 juni inledde
huvudförhandling mot det som kallades Enbomsligan vilken man
påstod som kommunister i Sovjetunionens tjänst hade
spionerat och planlagt krigsförräderi. Den dagen demonstrerade mer
än 2.000 personer utanför sovjetambassaden på Villagatan i
Stockholm under uppsikt av en enda polisman som vaktade
ambassaden. Demonstranterna brände kommunistiska
skrifter på bål. Talkörerna ropade "Ned med Ryssland!" och sjöng
"Du gamla, du fria". Press och radio genomförde en intensiv
propagandakampanj mot kommunister. Regeringsledamöter
och oppositionspolitiker fördömde Sovjetunionens brott mot
Sverige och kommunisternas landsförräderi. Det tycktes som
om införande av förbud mot kommunistisk verksamhet och
propaganda bara var en tidsfråga.
Jag visste att denna propaganda var lögnaktig. Jag skriver
inte att jag trodde, jag skriver inte att jag vet i efterhand
fyrtiofem år senare, jag skriver att jag visste.
Jag hade sådana kontakter bland gamla skolkamrater i det
militära att jag visste att DC-3:an sysslat med avancerat
radiospionage mot Sovjetunionen på uppdrag av Förenta staternas
militärledning. Sveriges regering hade ställt vårt flygvapen i det
kommande krigets tjänst. Jag hade namn också. Uppgifter. Jag
var inte ensam. Sven på Arbetartidningen och jag diskuterade
hur mycket som kunde publiceras utan att blottställa
uppgifts-lämnarna. Vår press gjorde sitt bästa. En del uppgifter om
Sveriges hemliga avtal med Förenta staterna om användandet av våra
flygbaser i dess dolda krig mot Sovjet publicerade vi i norska
partiets tidning Friheten och sedan kunde vi citera detta i
Sverige. Men den styrda desinformationen var så stark att vi
knappast hördes och det vi skrev avfärdades som köpt rysspropa-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
