Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att få tyst på den ludet talträngda fittan sin. Damejeannen
kluckade. När tåget höll på stationen i Arkelstorp flydde
prästfrun kupén men då på perrongen rymde så den unga prästfruns
fitta. Den hoppade ner på marken och sprang bort över vägen
in mot samhället som en liten kåt och hårig sköldpadda under
det prästfrun själv rusade efter och ropade:
- Snälla! snälla!
Stort som smått alltså. Både det yttersta allvar och
grovheter grova som berättelserna i en byggfutt.
Samlingen med ramberättelse och allt återgick på just de
diskussioner jag då under den verkliga resan för att hämta
damejeannen år 1951 haft med Svend Aage.
- Vi får inte ständigt vara tråkiga som pingstpastorer, sade
han.
Han var kommunist också han sedan han var
motståndsman under kriget. Fast icke organiserad. Svend Aage skrev och
skrev bra men var lika refuserad han som jag. Han var då just
färdig med sin berättelse "41 Kapitler af Christopher Pilt". Jag
tyckte om den. Den var som Brechts "Baal". Ja, Lukàcs skulle
säkert ha fördömt den som romantik, dekadent borgerlighet
och expressionism.
"Satans blod! Din forpiskede pungrotte. Satan stå og stejle i
dig! Dit luseknækkende kadaver. Måtte fanden flække dit
røvhul, lige til midterskilningen. Du skulle kraftlyneme ikke
engång kunne finde frem til en normalfisse i projektørbelysning.
Det var... åh, nu vidste han det. Det var hans sjæl. Ja, selvfølgelig,
han havde jo lukket brystet op og taget sit hjærte ud, og så er
det klart at sjælen følger med og at den stiller sig foran ham.
Og det er klart at den griner dumt."
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
