Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
_ 64 —
ligt och nickade åt Vivan, »du är ju min lilla
svägerska och jag din svåger.»
Vivan mumlade ett tack och gjorde en liten
knyck med kroppen, som föreställde nigning,
under det hon alltjämt fortfor att skratta och se
på den underbara likheten.
»Det är äktenskapstycke, ser du Vivan,»
sade Lisbeth, »det betyder att de bli mycket
lyckliga, ty det är alltid näsan, som afgör ens öde.. .»
Hon drog en djup suck och nickade åt
Tullan, som skrattade och nickade tillbaka. —
Efter middagen gick man in i salongen, där
lullan brukade ligga om vintern, då hennes lilla
norr-rum var alltför kallt. Eugen såg sig
oförmärkt omkring i väningen; det syntes ej till några
af de tidskrifter och tidningar som omsorgsfullt
prdnade brukade ligga på ett särskildt bord i
hans föräldrahem, endast en »Dagens Nyheter»
låg illa hopviken i ett horn af rummet.
Sedan man druckit kaffe började stämningen
stiga; lampan släcktes, och Lisbeth tände
brasan i kakelugnen, det hörde till familjens vanor
att en stund med prat och musik fira
skymningsbrasan.
Lisbeth drog fram en kudde till kakelugnen,
kastade sig ned därpå och ropade:
»Tag nu gitarren, och sjung en bit, Truda
Vide, medan de röda skuggorna dansa genom
rummet!»
Eugen, som satt på andra sidan kakelugnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
