Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 107 —
och utsträckte armarne med en rörelse, som om
hon vekt famna hela rummet. »Och här skall
jag lefva hvarenda timme med min älskade Eugen
... jag skall vänta på honom om middagarna...
springa emot honom och sluta honom i min famn
... han är min ... min make... min egen .,, jag
skall ordna hemmet åt honom ... jag skall...»
Och hon sjönk ned i soffan, lutade
hufvudet mot handen och satt där kvart efter kvart
fördjupad i lyckliga drömmar.
Hon blef mycket obehagligt störd, då ’den
nya tjänarinnan, — gamla Visa hade fått afsked
med pension — kom in och med en dold
utmaning i stämman frågade hvad frun tänkte ha till
middag?
Det var första dagen Dora och Eugen voro
ensamma efter bröllopet; förut hade de varit på
middag hos alla släktingarne. Nu skulle Dora
själf gripa hushållstömmarne, och det hade hon
till detta ögonblick alldeles glömt.
Första middagen på tu man hand med Eugen!
Den måste vara den finaste och bästa hon kunde
hitta på. Hon skrattade plötsligen och så
uppsluppet, att jungfru Sofi förvånad stirrade på
henne; hon erinrade sig sin barndoms
älsklingsmatsedel, som hon en gång i ett högstämdt
ögonblick, då det var flod i »gubben Penns» kassat
fick realisera: »korfkaka, blåbärssoppa och glass».
Den matsedeln skulle bestämdt ändå inte Eugen
gilla! Nej, det måste vara något riktigt fint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
