Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
ingenting; men »pappas lilla Maj» tillhörde honom
på ett alldeles »särskildt» sätt. Och när de
sedan som stora tänkte tillbaka på barndomen,
omgåfvo de alltid lilla Majs bild med en
föreställning om ’något mystiskt, enastående samband
mellan henne och fadern.
Glada och kvittrande hoppade de små
flickorna omkring Eugen; Märta sträckte skrikande
ut armarne, och Maj krånglade sig ifrån fröken
Julia och fläckuttagningen för att omfamna och
krama pappa. Eugen betraktade dem med
strålande blickar och försökte att så rättvist som
möjligt dela ut sina ynnestbevis. Hans stränga,
allvarliga ansikte såg nästan barnsligt mildt ut, då
han pratade med sina små flickor.
»Lek lite’ med oss, pappa!» utropade de och
drogo honom i händerna och i rocken, »ligg på
golfvet, så få vi trampa på pappa!»
»Inte nu, mina småttingar,» svarade han och
tog dem under håkan och smekte dem, den ena
efter den andra, »pappa skall gå till sitt arbete..»
»Ja, men i eftermiddag — lofvar pappa att
då ligga på golfvet och låtsa, att pappa är en ö,
som vi få klifva på?»
Eugen gick beredvilligt in på den
egendomliga öfverenskommelsen, och de små flickorna
hoppade omkring honom och ropade: »O, så bra!»
»Adjö, mina små älsklingar,» sade han, gaf
dem hvar sin kyss och skyndade med snabba steg
ut ur barnkammaren. Så snart han kommit
därifrån, återfick hans ansikte sitt vanliga allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
