Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 179 —
med sparad kraft. Hon ville roa sig, hon ville
sjunga, dansa, vara med människor, resonnera,
utbyta tankar, »lefva lifvet», som hennes tindrande,
ifriga barnablick tycktes säga.
Denna förändring ingaf icke Eugen några
glada känslor. Då han såg den feberaktiga oron
omkring henne, längtade han nästan efter den
tid, då hon tyckte mest om att ligga halfsofvande
på sin chaislong. Hvilka ytterligheter, som
beröra hvarandra i den kvinnliga naturen! Måtta
___ sans... sådant finnes icke, antingen sofva
eller dansa, gråta eller skratta, en jämn lugn
verksamhet, ett normalt hvardagslynne — omöjligt!
Så mycket han kunde, försökte han stäfja
utbrotten äf Doras liflighet, men han kände mycket väl,
att han därmed blott spände bågsträngarna
hårdare åt en pil, som skulle afskjutas. Hela
hennes varelse, med den af ungdomskraft svällande
kroppen, den bländande hyn och de glittrande
ögonen, var hk en vårbäck, som måste fram,
spruta öfver stenar, tränga genom myllan, — hindras
den på ett håll, letar den sig fram på ett annat.
»Snälla, snälla Eugen,» sade hon en dag och
slog armarne kring hans hals och såg på honom
med sitt mest bedårande leende, »få vi ha en
baj... vi ska’ ju ändå bjuda vårt umgänge, det
är så roligt att dansa.»
»Bal,» upprepade; han och lossade hennes
armar från sin hals, »hvarför i all världen skulle
vi ha en bal? Ett äldre par med fyra barn att
uppfostra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
