Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 180 —
»Är jag Verkligen ’äldre’?» Hon smålog och
ställde sig framför honom med utbredda armar
och hufvudet litet kokett tillhakalutadt.
»Nej,» svarade han, alldeles oberörd af
hennes koketteri, »men du har haft olyckan att bli
gift med en äldre man. Och det är tillsvidare
mannen, som bestämmer tonen i familjen. Min
mor var inte äldre än du, när hon gifte sig,
och hon ...»
»Ja, ja, jag vet,» afbröt Dora skrattande och
otåligt, »men hon är ’kvinnan i sin
fullkomlighet’, af en så’n här stackare som mig kan du
väl inte begära detsamma...»
»Nej, det gör jag visst inte, det kan jag
försäkra dig, inte ens närmelsevis. Men du är i alla
fall inte mer i de första ungdomsåren och bör
kunna förstå något af lifvet. Då man som du
hör till de kvinnor, som tidigt få smaka den
†no-derslycka, andra kvinnor kanske längta efter hela
sitt lif, då händer det att man får köpa den
lyckan med offer af något annat. Jag medger, att
offret är oerhördt, men det kan inte hjälpas. Den
som har fyra barn och ett stort hushåll att sköta,
bör tänka på annat än att ställa till baler.»
Han talade i en gycklande ton och tog
henne skämtsamt under håkan, men Dora hörde
tydligt den kväfda harmen genom hans ord.
Hon svarade ingenting; hon drog sig undan
honom och tänkte, att han var själfvisk och
fordrande liksom jdillt hvad Blum hette. Därför att
han var gammal och blasé och under hela sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
