Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 201 —
___ Nåja, det är detsamma, det var
naturligtvis inte han... men det är egendomligt med
sådana där likheter:»
Hon skrattade till och såg fundersam ut,
alldeles som om hon grubblat öfver skapelsens
mysterier.
Men Dora kände sig icke riktigt väl till mods;
hon hade icke alls något intresse för sådana där
»mysterier». Hon kom ihåg att Eugen haft
fasligt brådtom att gå ut just den eftermiddagen...
Nej, det där var barsligheter... dumheter...
Eugen... plikttroheten, fullkomligheten själf... hur
kunde hon ens våga nalkas hans höga bild med
en misstanke?...
Men i hennes hjärta satt där kvar något, som
ibland dök upp, än som en fråga: »kan det vara
möjligt?» än som ett tillbakavisande: »hur kan
jag vara så dum, så barnslig... Eugen — den
utomordentlige, fullkomliga Eugen___»
Strax därefter inföll Doras namnsdag. Tidigt
på morgonen, medan Dora ännu sof, smög Eugen
sig in i hennes rum och satte ett glas rosor på
toalettbordet, såsom han alltid, sedan de blifvit
gifta, brukat göra. Så smög han sig lika tyst
ut igen, med ett belåtet småleende öfver
läpparne. I samma ögonblick öppnades dörren till
rummet bredvid åt andra sidan, och fröken Julia gled
bort till toaletten, snabbt och ljudlöst, tog
glaset och försvann bakom dörren, som hon genast
stängde.
Då Dora en stund därefter kom fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
