Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 236 —
Och hon skrattade hånfullt och försvann
mellan träden.
Utan att veta hvart hon ämnade sig, hvad
hon ville, skyndade hon blott framåt. Hon
snubblade öfver trädrötter, ref sönder klädningen på
snår och grenar, pulsarne bultade som i ett
öppet sår, hufvudet brände af smärta, hon märkte
ingenting, /blott vidare... vidare... in i ett tyst
mörker, som måste finnas någonstädes och som
skulle döfva hennes kval... Slutligen sjönk hon
utmattad ned på mossan och borrade ansiktet ned
i den fuktiga marken. Dofva, stönande
jämmerrop gingo öfver hennes lappar, och hon vred sig
krampaktigt af och an. Hennes fötter och ben
voro iskalla ända upp till knäet, och hufvudet
kändes som en flammande eldkula. »Jag dör...»
flämtade hon och pressade händerna mot
hjärtat, »nej, jag dör inte... det är bara dödens kval
jag går igenom ... min själ dör ... mitt hjärta
dör ... men lifvet hänger fast... Åh Gud ...
förbarma dig... det var synd, förfärande synd ...
en annans make... jag ville skilja dem ... jag
har fått mitt straff... men jag skulle ha kunnat
låta sönderslita mig för hans skull... för en
smula af kärlek... och hon, hvad bryr hon sig om
honom...»
Orden drunknade i stönande snyftningar. Så
låg ’hon, hur länge visste hon ej, hon var
likgiltig för allt, för barnen, för sina plikter, sitt
rykte, under det att kvällens mörker tätnade, och
stjärnorna långsamt skredo öfver hennes hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
