Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265
tade sig närmare henne, något som föranledde
henne att omärkligt draga sig bakåt, »en del
människor ha fått för mycket lycka på sin lott, till
dem hör ni. Ni skulle inte vara gift, inte ha
familjeband, som hindra er, ni skulle sjunga för
hela världen, och hela världen skulle ligga för
edra fötter.»
Det var intet tomt smicker i dessa ord; den
unge mannens blick strålade af hänförelse, då den
hvilade på Dora.
Dora ömsom rodnade och bleknade; det fanns
ingen säkrare väg till hennes hjärta än att tala
om den trollmakt hon utöfvade med sin sång.
På den vägen var det ju också hon och Eugen
en gång mötts. Nu hade hon hela sommaren,
hvarje gs.ng hon sjöng, Öfverösts roed utrop af
hänförelse, och i denna stund smakade hon
liksom ^it extrakt däraf, som berusade henne.
Ja, kanske var hennes lif ttt misstag,
kanske skulle hon blifvit konstnärinna, en stor
firad sångerska, hvars namn eftervärlden berömt...
Hon kände liksom en stickning af smärta,
liksom hade hon upptäckt att något för alltid var
förloradt.
»Ni öfverdrifver,» hviskade hon oroligt och
förläget och rädd att ej bli emotsagd, »jag har
ju en vacker röst, men den passar nog bäst att
sjunga visor för mina små...»
»Därtill passar den naturligtvis utmärkt, det
betviflar jag ej. Men en konsertsal, eller ännu
bättre teatern, vore ändock den rätta platsen. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
