Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT. 45
en dag voro skilda under sitt nära femtonåriga
äktenskap.
Det var med glädje Robert Browning senare
påminde Elisabeth Barrett att han redan i sitt första bref
sagt att han älskade’ — ej blott »hennes stora lefvande
poesi hvilken strax slagit rot i hans hjärta för att växa
där» — utan äfven henne själf. Han omtalade sin
ledsnad att ej tre år förut hafva begagnat sig af mr
Kenyons förslag att föra honom till miss Barrett. Det
föreföll honom nu som hade han i en kyrka försummat
att draga undan det förhänge, som i ett sidokapell dolde
ett af världeris under! I sitt svar uttryckte hon ej blott
sin glädje öfver hans sympati för hennes diktning, men
sin djupa beundran af hans, hvars manliga styrka hon
väl visste sig aldrig kunna uppnå: han behärskade ej
blott den mänskliga lidelsen i dess högsta intensitet men
äfven tanken i dess största djup och hon var glad att
få lära af honom. Han svarar med att lika uppriktigt
sätta hennes poesi öfver sin egen. Så som i början
förblef det sedan under hela deras samlif. Hvardera
älskade att från sina egna axlar lyfta den kungliga
diktarpurpurn öfver på den andras. Hvardera
missunnade sig själf hvarje loford, han eller hon erhöll på
den andras bekostnad, och blott för hvarandras räkning
kunde de med otålighet vänta på den rättvisa, de för
sig själfva »lugnt kunnat afvakta i tre hundra år»!
Deras brefväxling, som själfklart innehåller en hel
del intressant tal om litteratur och litterära personlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
