Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT OCH ELISABETH BARRETT BROWNING.
93
delar hon endast hvad andra önska få veta; men brefven
skildra däremot hennes hvardagslif med den åskådlighet
och färgrikedom, som är den kvinnliga brefstilens tjusning.
Båda hade samma stora, sunda förmåga af hel och
omedelbar lifsnjutning. De uppskatta hvardagstrefnaden
lika andäktigt som helgdagsstunden; de sätta hvilans
glädje lika högt som arbetets och de ägde den förmåga
att leka och latas utan hvilken Elisabeth Barrett
Browning med sanning säger att intet stort uträttas. Hon
gjorde aldrig sin sjukdom till anledning för anspråk,
tvärtom fyllde hon i högsta grad hvad hon själf kallat
villkoret för ett godt lynne: generositet i småsaker. Och
äfven han ägde denna generositet i öfverflöd. I sitt
föräldrahem njöt han af att låta de sina för sig
bestämma alla småting och han bad sin hustru fortfara
därmed. »Det. vill säga när jag kan gissa din önskan,
skall du ej omtala den, ty då är det en särskild glädje
att uppfylla den outtalad! Men annars skall du välja,
ty om två vägar varit för mig lika bra, blir den du
valt strax för mig den bästa.»
Så storsinta lynnen äro mycket mer ovanliga än
storsinta själar. Och detta är orsaken hvarför så mången
annan stolt kärlekslycka strandat på låga bankar af
otaliga sandkorn. Äfven från andra, det hvardagliga
lifvets små eländen, blef deras lycka räddad genom det
sunda förstånd, hvaraf särskildt han hade en, för en
diktare ovanligt rik, fond. Deras vänners farhågor att
dessa »båda diktarhufvuden och diktarbjärtan» skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
