- Project Runeberg -  Människor /
233

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GARTENHAUS-TIDEN.

233

På nedre botten låg kök, skafferi och en sal, som
är alldeles bibehållen med sina enkla hvita
trädgårdsbänkar och bord. Då man ej åt i själfva trädgården,
var det här Goethe hade sina små fester, vid hvilka
han undfägnade Karl August, Knebel, Herder eller någon
annan med sin trädgårds alster jämte en stek eller
dylika solida saker från fru von Steins kök. På golfvet
i denna sal var det Goethe bäddade åt de Steinska
gossarna, som blifvit öfverraskade af åska, när de en
påsk letat ägg i hans trädgård. Goethe, hvilken hela
sitt lif älskade barn och blef »ung och lycklig» med
dem, var särskildt fäst vid den yngste af dessa gossar,
Frilz, och under ett af de år, han hade honom hos sig,
skildrar ban, i bref till gossens mor, huru Fritz planterar
och bygger dammar i trädgården, och fortsätter: »Hans
bönor intressera mig mer än mina träd, och jag tackar
Gud alt han gifvit mig det sinnet, att jag vördar hans
akvedukter». Också fru von Stein själf bodde någon
gång när Goethe var borta med Karl August, i
Gartenhaus, och Goethe fröjdar sig, att hon i hans trädgård
ser den första grönskan och hör de första näktergalarna,
medan, om hon däremot är borta, han klagar att hon
ej med honom glädes åt »doften af trädgårdens rosor,
den nyslagna, efter regnet grönskande ängens friskhet
och de färska jordgubbarna». Han tillägnar henne sin
älsklingsplats i trädgården, som därigenom »dubbelt
blef hans». Detta skedde genom den sten, som nu,
starkt vittrad, bevaras i nyssnämnda sal, medan en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free