Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.266
MÄNNISKOR.
och Karl August, hvilken trots ali sin besvärlighet
intresserar Goethe, emedan han ensam Ȋr stadd i vardande,
medan alla de andra äro färdiga som svarfvade dockor»,
blir mindre kaotisk. Det börjar gå upp för honom, att
»fyrverkerier ej göra effekt på ljusa dagen», såsom det
längesedan blifvit klart för Goethe själf—ehuru han
aldrig ångrade denna ungdomstid, utan tvärtom högt uppe
i ålderdomen ifrigt försvarar »ungdomens rätt att göra
galenskaper för att sedan ha stoff att lefva af», att bygga
upp sin lifserfarenhet med!
Men när Goethe i mars 1782 afslutar den dagbok,
som så rent och omedelbart visar hans ungdomslif och
själfuppfostran, är detta vårbrytningens skede i hans
eget lif slut. Det är som man, han lämnar Gartenhaus,
hvilket bevittnat hans ungdoms svagheter och fröjder,
strider och segrar. Men ännu i hans sista år såg man
den gamle i en blå kappa — liknande den i hvilken han
som ung sof på balkongen — i sin trädgård vårda sina
planteringar, under dessa njuta nuet och lefva om
ungdomen, hvars fagraste tider kommo honom till mötes
under dessa träds gröna skuggor och med dessa rosors
doft, de tider om hvilket minnet här hviskade med
morgonvinden och brann i aftonstjärnan.
Aldrig har väl en vrå af jorden så blifvit blod af en
diktares blod, som Goethes trädgård. Och när man
dröjande lämnar dess klassiska mark, ljuder inom en ’
Goethes sista »kärleksdikt», den till hans .Gartenhaus,
i hvilken han sammanfattar sitt lif där:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
